Vet jag är värdelös....

MEN JAG SKULLE BLOGGA VÄRSTA FINA OCH SENTIMENTALA INLÄGGET, MEN SÅKLART SÅ FÖRSVANN ALLT!!!

nu är jag sur... tänker att äta kakor istället.

Byron bay, nimbin och surfers paradise

Nu är jag hemma igen efter en vecka i Byron bay. Bilresan dit var en ren skräckupplevelse, till en början var det okej men när solen gick ner och det blev mörkt ute trodde jag seriöst att vi skulle dö.
Mitt ute i ingenstans med med noll gatubelysning på kringelekrok vägar, dessutom är vi ju i Australien, så en känguru kunde ju springa över vägen när som helst vilket man inte hade haft en chans att hinna se då våran chaufför låg i 120km/h. Vi svenskar bestämde att vi inte tänkte utmana livet mer så vi krävde att övernatta någonstans i närheten och fortsätta resan på morgonen. Vi åkte till en stad som var en spökstad, inte en enda själ syntes till förutom 2 alkisar. Denna stad tänkte vi ju då att vi skulle hitta ett motell i som vi kunde övernatta på, lättare sagt en gjort. Allt var stängt?! Så första natten fick bli i bilen i ett parkeringshus. Varmt som attan men jag sov som en gnu.

Dagen efter gick resan vidare till Byron bay.. Vilket ställe.. Jag är helt KÄR. Dom första 2 dagarna var det Elias, Linda och jag ( och våran chaufför) men på fredagen kom resten av familjen, Shawn och Anna. Det var ett glatt återseende så glatt att vi gick ut och fira det hela lite väl mycket, och under vårt kalas bestämde vi alla att vi minsann skulle se soluppgången på stranden. Vi hann sova kanske någon timme innan det var dags att vandra ut, lite halvsnurrig och glad gick jag ut utan flippflopp, vi skulle ju bara till stranden. Väl vid stranden får våran chaufför för sig att vi ska till den sydligaste punkten i hela Australien, detta hade han alltså bestämt själv utan att fråga oss andra, den platsen skulle ligga jätte nära enligt han själv.. NOT. 3km och uppför hela vägen!!! Jag trodde helt ärligt inte att jag hade några fötter när jag väl var hemma. Men kan erkänna att det var faktiskt värt det, har aldrig sett något så fint och mäktigt. Byron bay var helt fantastiskt och nimbin var kul att se men konstigt, inte varje dag man ser en sån hippieby och tillfrågad om man vill ha gräs i mataffären. Men det Car en intressant och kul resa, det som hände där stannar där.

Days of our lives

längesen jag uppdatera jag vet.. det har händer en del här så tiden räcker inte till. Men jag ska ta en liten summering för er. Håll i er nu.

M är gay och är kär i Z
Z är även han gay och gillar bara killar, Z vill inte ha M utan han är kär i E
E är dock helt straight och gillar J, D gillar också J och J kan inte bestämma sig
H är lesbisk och dejtar sitt ex,  L gillar H men H vill inte ha L
K är dock kär i L men L vill inte ha K, L vill ha H men är kär i R
vilken soppa...

Ta mig härifrån

Har aldrig hatat en människa innan till jag träffa denna vidriga person. Vi kan kalla han arslet.

Det är ju synd att arslet är min "hyresvärd"

Kommentarer..

Jag blir galen.
Folk säger att dom kommenterar men jag ser då ingenting. Ser bara Annas kommentarer:) så ni får nog göra som hon. Skicka anonymt. För övrigt håller jag på att bli sjuk här, kanske inte så konstigt med tanke på väderomslagen. Men jag har inte tid för det så jag gör allt för att förneka det. Hejrå

Älskade hamn

Jag har hittat min favorit plats på jorden. Darling harbour. Världens mysigaste och finaste hamn. 10 0000 ggr bättre än Barcelonas. Bästa utav allt är att det ligger 5min från mig. På kvällarna är det sjukt mysigt med alla lampor och så. Man kan även själv styra ljusen på två hus samt spela spel mellan de 2 husen, pacman och pong. Sjukt kul. Så kul att jag skulle kunna spendera en hel kväll med att måla och skriva saker på husen.
Varje lördag har dom fyrverkerier också, nästan i samma klass som gps nyårsfyrverkerier.

Igår började sommaren här, 1 dec. Här säger man inte god jul och gott nytt år som i Sverige utan "Merry Christmas and happy summer". Känns så himla konstigt att det snart är julafton. Ingen feeling alls för det, julafton ska ju vara mysigt och kallt. Blir alltid lika förvånad när jag ser någon juldekoration.

Idag när jag var på väg hem från stan springer jag på en "bekant". Hur är det möjligt?!..Jag trodde inte att man kunde springa på folk i en sån här stor stad. Denna bekant var tyvärr också en sådan som jag absolut inte ville träffa.Men han bjöd på mat så jag fick väl något gott utav det hela trots allt.

Det är här man skriver och styr färgerna på huset 

Detta "måla" jag

R.S.A

Jag klara mitt RSA!! sjukt svår engelska men jag titta på grannen och använde boken. 94% Skrapa jag ihop.
Detta får väl firas då.
Btw funderar vi på att flytta från vår lägenhet. Mer om det annan gång.
Nu ska jag dricka lite vin i väntan på kennybenny!

Jag har blivit jäkligt brun här faktiskt.

HÄÄÄJ

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera, men dagarna går så fort här. Jag vill själv försöka skriva ganska ofta som ett minne man har när man kommer hem sen.

Men allt är bra här förutom att jag tycker skolan är lite jobbig, förstår inte riktigt vad jag ska göra med vissa uppgifter och sådär.
Sen så är jag den enda som är ny, alla andra började i September och känns väldigt sammansvetsade. Så jag känner mig lite ensam i skolan. Igår la jag mig i en park och grät en droppe men då blev jag "attackerad" av en hund och glömde av min ensamhet.
Vad vore livet utan djur, och Hasse.

Så vad har hänt det senaste?
I fredags var vi på Kings Cross och testade på nattlivet där, man har hört så mycket om det, hur farligt det är och att skottlossningar inte är några konstigheter. Så jag var helt förberedd på att bli både skjuten och rånad.
Kings Cross är en skabbig gata med extremt mycket party glada ungdomar. Prostituerade kvinnor står på rad och väntar på att bli köpta och det kryllar av drogpåverkade människor som springer runt och frågar stackars oskyldiga människor efter kokain.
Krogarna ligger vägg i vägg med varandra så man vill inte tillbringa natten på ett och samma ställe så en pub runda är det enda exemplariska. Vi hade det iallafall riktigt kul och jag kom hem säkert utan att varken blivit skottskadad eller rånad, kom dock hem med en vrickad fot efter bokstavligen ramlat ut från krogen plus en hemlig gäst som vi smugglade in i vårt rum.

Sen har vi hängt lite vid stranden med, tror jag har vart vid alla stränder nu. Och hör och häpna, jag tycker faktiskt att bondi är den bästa. Stranden är chill och lång.
På fredag ska jag fixa RSA (responsible service of alcohol) ett certifikat som man måste ha för att kunna få servera alkohol.
Man måste dock klara ett prov för att kunna få det. Men det ska väl inte vara några problem. Jag är dock lite osäker om det blir något bartender jobb för mig, det är faktiskt ganska svårt att hitta ett bra jobb just nu så ett krogs jobb får vänta tills konkurrensen har lagt sig lite, men andra ord när alla backpackers har dratt. Men jag ska iallafall lämna in mitt CV till Zara efter rekommendationer, det skulle tydligen vara hur lätt som helst för mig att få jobb där, så upp till bevis då.
Och på lördag åker vi till Blue Mountains, bara för att få det överstökat typ.
Och snart kommer lilla Anna hit också:) pusshejpååterseende

Vin och flingor, helt okej.

Hoho

Så nu har man haft sin första lektion, marketing. Jag skulle dock vilja kalla det retorik. Det första man fick göra va att ställa sig upp framför hela klassen och presentera sig. Jag hatar att presentera mig för jag vet aldrig vad jag ska säga. Som när man är på en intervju och man får frågan "vem är du?" Vet aldrig vad jag ska säga mer än mitt namn och ålder typ. Och nu skulle jag ta detta på engelska, sa mitt namn och jag var från Sverige. Allt dom behövde veta tyckte jag, men det tyckte inte min lärare. Så han ställde massa frågor såklart, min lärare tror att jag är blyg nämligen. Och det ska han väl försöka träna bort därför frågade han mig massa frågor under hela lektionen som var 6h lång. Hans målsättning är att vi ska våga tala inför folk, för det måste man kunna om man ska kunna sälja. Vilket han har rätt i iförsäg. Och bara för det ska vi ha en presentation nu på måndag. Jag ska berätta om Australienska Konsumentverket. Svårt då jag knappt skulle kunna prata om det Svenska Konsumentverket. För det finns inte så mycket att säga om det.
Sen så fick jag träffa lite nya klasskamrater också. En tjej från Sverige går i min klass. Jätte kul tänkte jag först. Men ändrade mig ganska fort. Tänker inte säga så mycket om henne mer än att vi är varandras motsatser. Minst sagt.

Cv

Första skoldagen avklarad. Min klass känns sådär. Massa asiater såklart, inget fel på dom men de är inte så öppna mot européer. Så ja, jag kommer väl hänga med mig själv. Men det gör inget har ju andra roliga att dras med på utsidan.

Gjorde ordning mitt engelska cv förut också och satte dit en bild som jag tog från Facebook, klippte bort ölen och satte på mitt cv. Perfekt trodde jag. Men ACK vad fel man kunde ha, här funkar inte sådana bilder. Tysken sa bara "nao nao" till min bild. Här ska man ha en proper bild med bara ansiktet helst tagen av fotograf. Men jag tror inte riktigt på det, kan vara så i Tyskland, men inte är det väl så i Australien? Världens slappaste land liksom.

Kina

Var i chinatown idag, bor ju 5min därifrån så vi drog in och köpte oss några puffy bollar. Smakar som pannkaka med vaniljkräm. Just nu har jag det rätt tråkigt faktiskt. Valde att inte gå med ut. Känner mig inte riktigt 100 så den tant som man är tänker jag lite långsiktigt för engångskull. Ja just det, gick och kolla på min skola idag. Måste ju veta hur jag ska gå på måndag. Som sagt jag har ju inget lokalsinne så jag vete sjutton hur jag ska hitta ändå men nu vet jag på ett ungefär vad jag ska leta efter. På tal om min skola så ALLA jag har pratat med blivit helt chockade när dom har frågat frågor om min skola som tex vart den ligger osv och jag svarar att jag inte har någon aning. Dom kan inte förstå det, varför jag inte har tagit reda på det. men skolan börjar på måndag, sånt tar man ju reda på dagen innan eller möjlighetsvis två dagar innan. Är detta en kulturskillnad eller är det bara jag som är sådan? Är väl inget konstigt att inte veta? Dom blir verkligen helt förvånade och tittar på mig som jag vore helt dum i huvudet.

TJINGTJONG

Så nu äntligen har vi fixat ett boende. 

Att bo på Hostel har sin charm och man träffar folk från alla världens hörn men nu i slutet ville jag nästan spy på det. Efter att man har delat rum med 9 andra oftast respektlösa tyskar så var det med ren glädje att rulla sin väska därifrån. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bo på hostel så länge som jag gjorde, jag kände tillslut att jag inte hade råd med det så de senaste dagarna har jag varit utcheckad men har smugglat in mig själv till karros rum och delat säng. Det är lätt att få en lägenhet i Sydney men ändå väldigt svårt och tidskrävande, självklart är det svårare desto billigare man vill ha den. Men det tog oss ca 3 dagar att hitta en, alltså vad det tar i genomsnitt. Dagen innan vi fick lägenheten så ville jag nästan åka tillbaka till Sverige, ett tag kändes det som att vi skulle få bo på gatan.

Kenny hade nämligen hittat en jätte fin lägenhet på nätet som man kunde bo 4 personer i, vi hade bestämt att vi skulle bo tillsammans. Vi har hängt sen flygplatsen så vi har mer eller minde blivit som en liten familj.

I alla fall såg lägenheten ut att vara genom att se på bilderna ett riktigt kap, som en lyxkåk. Eftersom vi hade fått en tid för inspection så sökte vi inga lägenheter under tiden då vi alla trodde på så mycket på denna, lite dumt gjort av mig då jag var i ett akut behov av lägenhet, mer än de andra. Jag var ju tvungen att hitta en lägenhet innan måndag då min skola börjar. Hela den dagen (detta var i onsdags tror jag) var jag nervös inför visningen, jag ville så gärna ha denna lägenhet, jag var tvungen att ha den, jag hade ju ingenstans att bo. När vi väl börjar gå dit för att kolla på den så inser vi att vi mer och mer börjar närma oss Redfern, det är det enda stället vi har blivit varnade för här i Sydney, Redfern är en förort med hög kriminellitet och mycket droger alltså ett farligt område, som tjej ska man absolut inte gå där ensam och helst inte två heller. Huset låg dock inte i Redfern utan i waterloo men man var tvungen att gena genom Redfern och jag vet inte riktigt om jag var beredd att offra mitt liv för ett fint hus.

När vi sedan kom till huset var den omringad av ett högt larmat blått staket, bara det gav mig en konstig magkänsla. Varför har man en sådan högt staket utan någon som helst insyn. För mig känns det märkligt och det gjorde att det kändes mer och mer som att vi befann oss i ett otryggt område. Sen kom hon som bodde där, Stephanie. En kvinna i sina bästa år med ett x antal läpp injektioner in sprutade, ja hon såg ut som en typisk Hollywood fru. Hon började visa oss runt, och jag kan ju säga att det inte såg ut som på bilderna, bilderna måste vara från något annat hus. Visst det var fräscht men samtidigt så hade jag märklig magkänsla som jag inte kunde sätta fingret på, och Linda kände precis likadant. när hon visade oss trädgården så sa hon ”this is a quiet garden” öh okej, varför ska man vara tyst utomhus, jag fattar inte, vem stör man? Sen började hon vissa massa budda prylar och sa att hon brukade köra meditation ute i trädgården med sina kunder(?). HÄR förstod jag att NEJ här vill jag inte bo, här kan jag inte bo. Vem är denna märkliga kvinna, hon kändes som en häxa. Besvikna gick vi därifrån och hängde läpp hela vägen tillbaka till vårt hostel. På ruta ett igen och de vara bara att sufra oss in på gumtree igen för att söka nya lägenheter.

Vi hittar en till, har aldrig hör talas om stället men på kartan står det att lägenheten ligger precis bredvid operan. Vi satte oss i en taxi eftersom klockan var så mycket. Taxin kör och kör, kör och kör, han kör lite till, OK, vänta nu! Till operan ska det ta minst 5 min att ta sig, och efter 25 min är vi fortfarande inte framme. Han har alltså varit smart och lurat dumma turister med att sätta sig centralt på kartan men skriva området i texten. När vi väl kommer fram efter 30 min visade det sig att det var en stackars indie som antagligen kände sig lite ensam. Vi drog fort som attan. 

Vid det här läget var jag faktiskt ganska ledsen och det kändes som allt hade gått åt helvete. Jag var ju tvungen att flytta ut från hostelet dagen efter, det går ju inte att bo på ett hostel och inte betala för sig.

Dagen efter tog jag min dator i ren panik till ett cafe och började söka maniskt, vi skickade massa sms till alla möjliga och helt plötsligt så ringer lindas mobil, och vi kunde komma och titta på en ca 5 min gångväg från centralstationen. Och det visade sig att den passa oss helt perfekt, så nu bor vi ihop med en tysk tjej och 2 killar en från Italien och han som äger lägenheten är från Ryssland fast han är asiat. Ah… långt inlägg men ni fattar. Det var iallafall sååå skönt att få packa upp sin väska och se vad det var man faktiskt hade packat ner i väskan dom där sista dagarna hemma i Sverige. Något som jag vet att jag har glömt hemma är flipflop och mina sandaler, Jag kan fasen inte förstå hur jag har kunnat glömma dom. Jag har alltså slängt upp dom på vinden istället för i min resväska. Strax ska vi gå iväg för att hämta vårt australienska visa kort sen ska vi hälsa på Kenny, han är våran lilla nallebjörn. Verkligen världens bästa. Just det, jag är lite bakis också. Var ute igår, och på vägen hem åt jag VÄRLDENS godaste kebab rulle. haaa det ni! jag älskat Sydney, det är dyrt men det är det väl värt! och nu ska jag steka kangaroo hamburgare. På återseende. Pusshejses

Det var ganska kul att flyga med Ethiad, många araber.  

Harbour Bridge

Linda lagar frukost till mig, hon är bra hon.

haha kolla frissan../Bondi Beach.

lost

Hej,
Jag trodde helt arligt att jag skulle ha mer tid att blogga pa an vad jag har.
Dagarna bara rullar ivag och man kan val mer eller mindre saga att i denna stad kan man inte ha trakigt. Jag ska strax aka ivag for att kolla pa en lgn i bondi beach, hoppas sa in i gudarana att jag far den da det ar sa fruktansvart dyrt att bo pa hostel.

Men for att sammanfatta mina fortsa dagar.
Flyget hit gick bra trots att jag trodde att jag skulle forbloda eftersom jag hade dragit ut en tand dagen innan. Flyget mellan bryssel och abu dabi hamna jag brevid en gammal gubbe som jag snallt fick halla i handen  nar det blev lite turbelens.
val pa plats i sydney har jag mest forslkt lokalisera mig. vilket ar OMOJLIGT. men jag lever och jag mar bra. jag vet inte vad jag ska skriva kanner mig lite stressad da jag sitter pa en abetsformedling och surfar. vi ses.

Denna lilla skit kommer jag sakna. Mitt hjärta blöder.

Stress

Jag känner mig lite stressad.
 Har ont i magen. Det är så illa att man kan se mina tarmar bukta ut. Lite äckligt faktiskt.

Fan...

Bloggen äro öppen..

Öppnar bloggen under en tid pga av att vissa tjatar på mig samt att det har skett en del händelser.
hajdo!

hejdå

sista natten jag spenderar i min 90 säng här på bulandet.


Känns bra..
..Att kunna få ta en glas vatten utan att det smakar disktrasa.
..Att kunna beställa en pizza under en baksmälla.
..Att kunna gå till affären en söndag.
..Att kunna värma sin mat i en micro.
..Att kunna köpa svenskt lösgodis (som för övrigt är det första jag ska göra när jag anländer.)
..Att ha varmt diskvatten.
..Att ha en fungerande TV
..Att kunna åka in till stan.


Men det känns mindre bra att lämna alla här.
Min familj, mina vänner och kollegor.



Hejdå Bulandet ses nästa år.
Hej Göteborg kl 12 på lördag.

tvåochenhalvdag

Nu är jag snart färdig med detta äventyr.

Om 4 dagar kommer en sliten jessica att inta göteborg med stormsteg,bokstavligt talat.

Tiden går som sagt extremt långsamt och till råga på allt är jag sjuk från jobbet.

Har lyckas ännu engång att stuka ett finger men denna gången hände det på höger handen.

Smärtan gör det omöjligt för mig att jobba.

Jag känner mig så redo så redo för att lämna denna ö nu, jag har nu gjort mitt här.

Speciellt när man tänker tillbaka på fredagens festlighet.

Men jag kommer att skiljas från så många fina mäniskor som har blivit mina bästa vänner här.

Och på det sättet vill jag inte åka, jag vill inte åka ifrån dom.

Men nästa år blir det reunion på bulandet. så är det.

ticktack

Om exakt en vecka gör jag mitt sista arbetspass här.

Det är nu 6 arbetsdagar kvar och herremingud vad långsamt tiden går nu.

I helgen är det festival här, tydligen kommer hela bulandet och vaerlandet bli invaderade av turister. Jag kommer troligen drabbas av asocialitet då det var längesen jag såg en folkgrupp.

På fredag är det pub med live band, puben lokaliserar sig i joker alltså i affären och med det menas att puben är i samma hus. Inte så långt att gå hem om man råkar få i sig lite för många öl.

På lördagen är det marknad och pub på kvällen detta är på vaerlandet. Man är ju inte 18 längre så det är tveksamt att man orkar en 2 dagars fylla. Men försöka det ska jag.

partey

Vår "midsommar" fest var Bulandets bästa hittills.

Vakna med både skrapsår och stora blåmärken som jag har en viss person att tacka för.

Mitt fall över bordet var tydligen en skräcksyn och jag kan erkänna att jag såg ljuset i tunneln. Nej okej där överdrev jag men jag hann tänka att detta kommer att göra ont och att jag antagligen kommer tillbringa natten på sjukhus. Men det gick bra, spruckna byxor och sår var priset som jag fick betala. Men som sagt det var inte mitt fel.

kvällens låt var som tippat madcon-glow som vi envisades gång på gång att lära oss dansen till.

Det gick sådär men med lite mer övning så sitter det nog kanske.lite.sådär.säkert.typ.

?

Läste lite på aftonbladet.se för att se hur midsommar firandet hade spårat detta året.

Det verkar har vart en helt vanlig typsik svensk midsommarkväll med olyckor och misshandel.

Undrar vad aftonbladet tänkte när dom publicerade denna bilden..

Det kommer förbli en gåta...

Midsommar?

Det var visst midsommar igår, vi svenskar firade dagen med att jobba. Så idag tillhör jag inte majoriteten som är bakfull. I skrivandes stund ligger säkert var och varannan svensk och lovar löften att dom minsann aldrig mer ska dricka. Snaps kan ju bidra till en och annan grov bakfylla vill jag minnas. Eftersom vi jobbade igår ska vi fira midsommar idag, inte typisk svensk midsommar då ingen av oss äter sill men grillen kommer att stå på max och vin är kvällens party dryck. Seidel öl skippar vi ikväll då vi inte vill dricka,gäspa,kissa,dricka,gäspa,kissa, dricka,gäspa,kissa,dricka,gäspa,kissa,dricka.........

Idag fick vi sluta efter 8 timmar istället för 12 , anledningen var att vi såg slitna ut, vilket vi också är.
Eftersom vi fick sluta "tidigt" idag vet jag inte vad jag ska göra med tiden.
Så jag tänkte bjuda er på en liten rundvandring i fabriken.
dock får ni nöja er med utanför produktionen, för mobil är ej okej där inne.

OBS!

Ta inte illa upp angående min text förklaring till varje bild, det är inte så att jag tycker att ni är dumma i huvudet utan anledningen är att jag spenderade bara lite dödtid med att utfylla korten lite.