28 november 2008
..Och det va på tiden.
Idag har vart en ”konstig dag” för att citera Ulrika.
Vet dock inte varför hon tycker så kanske beror på att vi sitter 2 här idag jämfört med annars då receptionen är bemannad med 3 st och att vi kanske idag jobbar en timme extra.
Idag har det i alla fall vart frukost möte på kontoret och det bjöds på frallor , pålägg i alla dess olika varianter och yoghurt.
Min favorit dessutom, safari yoghurt!
Det var ju ett tag sen mina smaklökar fick känna av denna gudomliga produkt och tanken på att äta en safari var en läskande tanke.
När jag skulle rycka åt mig en fralla så haffa jag även en safari (ville helts ta 2 men ville inte verka girig, vilket jag kanske är eftersom att jag ändå tänkte tanken).
Som ni vet är jag laktos intolerant och levt på en s.k. laktos fri diet en bra tag nu.
idag lät jag dock skenet bedra och åt en safari det tog väl ca 15 sekunder för den att slinka ner.
2 min senare vart det kört, trodde seriöst att jag skulle spy ner hela receptionen och magen den blev som en uppsvälld bulle.
Men! allt var det värt för jäklar var gott det var.
Safarin resulterade också att jag inte kunde äta någon lunch eftersom mitt tillstånd gjorde det ogenomförbart men glad är jag för det för nu blir lunchen till middag och det gör att jag slipper laga mat idag.
Halleluja!
Safari yoghurt är typ- is the shit..
26 november 2008
En lunch.
Och ett besked om att det inte blir som tänkt.
Det är helt sjukt när man tänker på att det är en person förstör allt, EN person! Pga att du är som DU är har jag bestämt att på allvar börja om på en ny kula efter Thailand resan.
skiter i hur eller var vill bara visa min besvikenhet.
Vissa tror uppenbarligen att dom kan behandla mig hur som helst, dom har visat flera gånger att ”först in först ut” är så dom arbetar och det blir ju jag som blir drabbad. Hur länge ska jag ställa upp för er? Jag ger och ger men får aldrig desamma tillbaka. Får det om och om igen bevisat och blir alltid lika förvånad och besviken.
Naiv?.. ja kanske. .
Motgångar och jag är tydligen nära vänner och det blev inte till min stora förvåning att Mr motgång ännu en gång klappade mig på axeln. Är så frustrerad och ledsen, ledsen är nog bara förnamnet, sitter på jobbet med gråten i halsen och vill helst gå hem och gråta min kudde blöt.
(Ni behöver inte ge mig några kommentarer för att ni känner er tvungna för att ja skriver att jag är lite ledsen, ville bara skriva av mig lite. Helst skulle jag vilja ställa mig på receptions disken där jag är nu och skrika, är visst förbannad också!)