Jag har aldrig riktigt förstått det där med alla storbloggare.
Dom tjänar tio tusentals med pengar varje månad för att skriva vad dom ska göra eller vad dom har gjort under dagen.

Jag kan också.

I morse när klockan ringde tänkte jag neeej...
Gick till jobbet eller rättare sagt sprang i storm och piskande regn.
Stämpla in 07.31 (en min försenad...) stämpla tydligen ut igen 07.31.
Gick till bandet.. rensade fisk.. smärta i nacken.. rensade ännu mer fisk.. mer ont i nacken..detta pågick i 2,5h.
på 25minutaren åt jag en banan och drack kaffe.
Sen gick jag till packningen.. stress stress.. HÖGA svordomar åt dom förbannade jävla lådorna som inte går att stänga!
Till lunch åt jag ekli körv med pasta.
Sen gick jag till bandet igen..

Dagens outfit bestod av blå overall, stövlar,nätkeps, handskar, förklädde och hörselskydd.
Bild KANSKE kommer senare........


Vill du annonsera på min blogg? Maila mig om intresse.

Skype...

Är guldvärt när man inte befinner sig inom Sveriges gränser.
Webb kameran är bra den med.

Maria jag tar kort på dig nu..

-Va! tar du kort?

Ja. på dig..

På miiiig?

Ja, på dig.

Och där språrar det ur..

Maria goes Kissie...

Saknar dig min pussilinutt gulligull naaaaw... älskar dig såååå mkt snuttilinutt göööölleee .. ♥ ♥ ♥

sprakät

Tänk er Norska med isländsk brytning och med kraftig Gotländsk dialekt. Där har ni Norskan här.
Mina mest använda fraser hittills är VA? Vad sa du? engång till? nää ja förstår inte!..
typ så här kan det låta.
"Duee måå iilke taao dén dääraa"..äh den kanske va lätt...
men denna då, "Due tylke galfen komr iljke sendaa nääej dert gåååer ilkee"..typ så låter de.. läs de med gotländska så kanske du förstår.

Snabb uppdat

Trött och jävlig
Nu har jag jobbat 2 dagar och jag är redan trött på skiten.
Om jag hade vetat att det var så fysiskt krävande som det är hade jag nog övervägt att åka hit. Det går inte ens att förklara men jag kan säga som så att jag har aldrig känt min kropp i detta skick. Varje liten muskel värker, jag orkar inte stå upp och jag är rent ut sagt utmattad. Det är skit stressigt och tunga lyft.
Det är en salig blandning av nationaliteter på jobbet, filippiner, polacker islänningar, norrmän och svenskar.
Filippinerna är roligast, dom vill hela tiden att man ska gissa deras ålder för att sedan berätta hur fel man hade. Dom ser ju mycket yngre ut än vad dom är.Sen så skrattar dom åt allt också..hehe.
Polackerna är otrevliga. Dom säger ingenting och ser bara sura ut. Så dom tilltalar jag inte. Låtsas att dom inte ens finns där. Annars är det väl trevligt folk där.
Svenskorna i det andra huset är jätte gulliga, en från Göteborg(redbergsplatsen) en från uuume och 2 från Östersund. En från östersund kände min kusin, världen är så sjukt liten.
asså min hjärna är så slut så jag vet inte vad jag ska skriva.
Det händer så mycket hela tiden så alla stora saker blir små saker här.
Ett exempel på det är för en kvart sen lyckades ja få hela huset utan ström sen när strömen kom tillbax (hur den nu gjorde de?) lyckades jag bränna maten så mycket att det blev en hel rökutveckling i huset. En helt vanlig dag i Jessicas förvirrande liv.. ehm....

Ni kan få se hur jag bor iallafall.

Mitt rum...med disk på golvet...eh..

Röd ring -fiskindustrin
Svart ring -mitt hus

En cool grej är att jag är så långt väster ut man kan komma och fortfarande va i Norge.. det tycker jag vi skålar för!
Skååååål!

Uppdate: för att inte riskera att bli stämd måste jag tillägga att det var Anders som sa att jag är så långt väster ut man kan komma och fortfarande va i Norge , det är alltså hans citat. inget annat!... nöjd nu?. ;)

Musicoooolalaala

Vad göra..
Ingenting.. jag hittar ingenstans.. o allt känns tråkigt.
Tur att det finns bra låtar man kan lyssna på då.
Här får ni min topp 5.. utan inbördes ordning.. sneeelt va? woho...

Hej hej..
Eftersom jag har så sjukt tråkigt så får jag väl skriva här då.
Har iaf kommit fram efter en lååång tripp. Inga incidenter hände väl direkt på vägen. Förutom att jag somna på tåget med huvudet vid knäna och vaknar att jag dreglar. Ingen vacker syn för den stackars killen framför som säkert har men för livet efter detta. Under min resas gång har jag förövrigt hunnit vara med om 2 snöstormar, metervis med snö, regn, snö igen, Gassande sol, regn, snö och sol. Helt sjukt.
Sen till språket.. den är inte och leka med. Jag har lätt för att förstå norska och då menar jag OSLO norska! Men denna norska som finns här är en blandning mellan isländska och norska typ. Min chef försökte berätta att det är något fel på röret i huset som jag bor i så det är något fel med vatten..så långt fatta jag men vad själva felet är det vet jag inte. Hon förklara 2 gånger vad felet va sen så vågade jag inte fråga igen. Detta har resulterat att jag inte vågar dricka vattnet tills rör läggaren kommer och justerar, om typ 2 veckor! Huset förövrigt är IS kallt. Jag sitter med flera byxor och tröjor och förfryser. Ett bevis att det är kallt är när jag skulle laga nudlar så skulle jag ta upp olje påsen man får med att blanda i. Den hade frusit till is! Hoppas att sommaren kommer fort!

Jag har inte hunnit träffa någon svensk än som jobbar här, lite tråkigt faktiskt. Det bor 4 svenska tjejer i nått annat hus som jag inte vet var det ligger. Tänkte utforska detta imon. Just nu är jag inte vidare social då jag drabbats av jetlag? ja jag är helt säker på det även fast det inte är en tidskillnad mellan Sverige och norge. Min dygnrytm har ju sabbats efter 20 timmars resa. Det är väl samma sak?
Nu ska jag gå och lägga mig för natten.. det har jag velat sen kl 13.

Detta trodde jag då aldrig..

..att jag skulle skriva ett blogginlägg här igen.

Blogg hysterin är ofantlig och det känns som varannan svensk äger en egen blogg. En fluga som förhoppningsvis kommer att försvinna. Min blogg är inte unik och utger sig inte från mängden, jag är precis som pricken i smeten. Gillar inte den tanken.

Men nu så sitter jag här ändå o smider på ett hejdå inlägg.

Känner mig glad nervös och vemodig.Ett äventyr ska man ge sig ut på, hade nog inte kallat det ett äventyr om det var för ett år sen. Nu är det ett äventyr som är större än vad jag hade anat.

Jag är inte den som är den som låter mina mål och drömmar motas. Jag ska klara det. Detta är den största utmaningen som jag någonsin gör och antagligen den största någonsin.

Jag ska klara detta. Jag ska det.

Tråkigt att det är just nu jag drar härifrån.

Nu när våren är här, jag lämnar flera personer som jag inte trodde att jag skulle sakna. Men jag kommer hem. Då ska jag ta ikapp allt som jag har missat. Men först ska jag prova mina vingar på egen hand.