!

De människor jag ser upp till är de som kämpar och inte ger upp, de personer som har något att berätta, en historia, livskamp eller ett öde.

Där är jag nu, mitt uppe i en historia. Att folk kan beundra och se upp till mig det kan jag tyvärr inte få in.

Börjar nästan tycka det börjar bli tjatigt att folk kommer fram och berömmer mitt mod. Men det är för att jag själv inte vet vad jag har gjort eftersom jag är mitt uppe i det hela. Det kommer jag förstå när jag kommer hem.

Men ibland blir jag sur på mig själv, som om jag tror att jag är någon superman eller dylikt.

Att bli av med en rädsla är att trotsa den, jag är envis och ger inte upp. Men allt har sitt pris och ibland inte värt att leva så. för sin egen skull.

Ville bara få sagt det..