feskfeskfesk

Kvällens skift är avklarat och jag ligger i sängen med en bit fiskfjäll i ögat.
Har försökt att få ut den men mina tappra försök har dessvärre vart förgäves.
Så den får helt enkelt ligga där som en lins i mitt öga tills den bestämmer sig för att glida ut på egen hand. Eller så får jag väl gråta ut den.
Jobbet förövrigt går som ett rullande (fisk)band och det är lika jobbigt varje dag.
Att öppna den blåa dörren till trappan som sedan leder in till jobbet är alltid lika ångest framkallande.
Varje dag hör jag mig säga när jag går upp med tunga steg för trappan "jag orkar inte jobba idag, jag orkar inte, jag orkar inte!!!!".
Väl inne i fabriken går tiden på något konstigt sätt rätt fort ändå.
Jobbet har även börjat visa sig muskler, muskler som jag inte trodde att jag hade tillgång till.
Jag granska mina armar i spegeln häromdagen och gjorde en sån där klassisk spänna armarna pose och jag blev nästan lite rädd. Jag såg ut som en riktig biff. Inte till min stora förtjusning direkt. Men hur ofta går man omkring i den posen. Lite muskolösa armar vill väl alla ha.
Sen när jag stolt skulle visa mina armar för det andra så var det inga överraskade eller förvånade miner, det räckte att dom klämde på min arm och den skönk ihop.
Men ge mig en månad till här, vem vet.. jag kanske kommer hem som en muskel knippe.

Kolla armen! m u s k l e r kallas det. sådeså!